Kärlek och ångest!
Att ha ansvar för en annans, en liten, människas liv är stort.. större än nånting annat! Och att ha de gör mig livrädd ibland, för skulle nånting hända oliver så är de ju mitt ansvar.. mitt fel..
Han är min son, jag vill hans bästa hela tiden.. kanske därför jag daltar lite för mycke med han, men jag vill ju bara att han ska känna sig trygg och inte vara ledsen.. Att nånting så fint och underbart som ett barn kan ge än så mycke panik och ångest! men även mer kärlek än så här kan man inte känna..
Men idag har jag verkligen en sån dag där jag känner mig som en dålig mamma..
Jag är så dålig på att ta kritik om sånt där jag känner mig osäker vilket gör att jag känner mig dålig!
Jag hoppas de släpper lite ju mer tiden går..
Nej Elin, DU är världens bästa mamma! Vi har ju faktiskt inte varit mammor innan, så vi måste ju pröva oss fram. Det är ju faktiskt något alldeles nytt! Du gör ju det allra bästa för Oliver, och det är ju BARA du (kanske pappan =) )som känner Oliver och kan ta hand om honom på bästa sätt!
Kritik kan man lyssna på och kanske, om man känner för det, ta åt sig en del men som sagt - DU känner din son bäst!
Sträck på dig - för Oliver älskar sin mamma även fast hon kanske gör nån tabbe nån gång ibland!
Puss och kram (Längtar tills ni kommer!)
Sådär ska du inte känna! Jag tror absolut att du är en jättebra mamma. Alla känner nog sig "dålig" ibland vad det än handlar om. Det blir nog bättre med tiden, ju mer du kommer in i mammarollen :)
När blir det en tripp till Sundsvall då?! :)
