ejlins

Strålande väder har de varit idag.. helt underbart skönt var de att ta en prommis med bobbis och lillen vid elva tiden idag.. tog forsön runt, skönt men lite jobbigt för en annan som inte har gått på en långpromenad på många månader.. haha men jag tog mig ju hem iaf!
Och skönt att få träffa bea igen, känns som evigheter sen sist.. men hon skulle ju komma och hälsa på mig på viskan anstalten om jag nu skulle hamna där, haha ;-)

Jag funderar och funderar.. vet inte hur jag ska göra.. men men..

Tack för alla fina kommentarer här i min blogg, särskilt dom om min son :-)

och de där med den där 3dagarsgråten, den stämmer men för mig har den typ blivit till varjedagsgråten.. jag skyller på amningen :S

har tänkt mycke på min pappa idag, saknar han varje dag och önskar varje dag att han vore här.. känns bittert ibland att han inte får se min son, sitt första barnbarn som han längtade så mycke efter.. för vem var de som hade sett framemot därhär mest av alla om min pappa, han tjatade ju länge om att han ville blir morfar och nu när han blivit de så finns han inte här med oss längre? men jag börjar acceptera de nu men man kan ju önska ibland att världen hade sett annorlunda ut..


  krille på pappas begravning...

här är älskade lilla oliver :-)

snart så kommer de upp bilder på lille oliver, tids nog :-)
de är bara så att i flytten så har kabeln till kameran och minneskortläsaren förrsvunnit så kan inte lägga upp några bilder än... men de kommer :-)

Tack för alla gratulationer och fina presenter vi fått av allihopa!

Ja innan bebisen kom hade man inte tänk längre än att bara man klara förlossningen så ordnar allt sig sen, men de blev inte riktigt som jag hade tänk mig.. amninngen funkar inte riktigt vilket gör mig helt förkrossad och orolig för att lillen inte får i sig tillräckligt.. men han verkar klara sig men jag känner mig som en dålig mamma iaf som inte kan få mitt eget barn att ta maten han får.. Men vi har dragit ner på flaskan så vi får se hur länge allt funkar.. men jag vet inte hur länge till jag orkar kämpa med amningen när älsklingen inte verkar vilja och inte heller orkar jag pumpa ut mjölk.. fast de känns som de var nån dag sen jag gjorde de men krafterna börjar ta slut nu så var tvungen att sätta besöksförbud här hemma så vi får lite lugn och ro att lära känna våran gosse och försöka reda upp allt..
så jag ber om ursäkt om folk tar illa vid sig att dom inte får komma men vi måste få tid för oss själva...

Jag saknar mina vänner, särskilt bobbis just nu.. ska försöka hinna träffa henne i helgen! önskar jag hade mera tid och mera ork för att umgås med dom..

Mina älsklingar är ute på äventyr på byn så då passar jag på att sitta här en stund.. annars finns de inte mycke tid över för de men de gör inte mig så mycke..
Lillprinsen sov hur länge som helst inatt, från elva igårkväll till sex imorse.. fick nästan panik när jag vaknade och insåg att han inte hade gnällt efter mat på hela natten så for upp och då låg han där och tittade och gnydde lite så då fick oliver komma till våran säng och gosa och matas av mamma sin.. underbart mysigt! sen somnade vi om och sov av och till till kl elva.. sov morgon idag, vilket de ofta blir så länge lillen känner för de ;-)

Ja förlossnigen... den blev inte riktigt som jag hade tänkt mig ändå.... På torsdagen den 12:e hade vi en tid för att göra ett ctg så de var bara att masa sig ner till stan vilket inte gjorde mig nånting för då hade jag gått en dag över tiden och var ganska stor och verkligen less så då ville jag bara ha min bebis..
Vi kom dit och gjorde ctg men lillen var inte så livlig av sig men hade bra hjärtljud men han var så stilla.. dom gav mig kallvatten och man fick hoppa och dona på för att lillen skulle vakna till lite men han ville inte så efter en och en halv timme skickar dom in oss på förlossningen för att spräcka hinnan på mig så vattnet skulle gå (jag vart både lite ängslig och förväntasfull för då var de ju på gång iaf ). Klockan var så strrax före tolv och värkarna kom på en gång vattnet hade gått så där på rummet stannade vi.. väntade och väntade, var inte så farligt där i började.. vi skrattade mest åt hur jag såg ut där jag gick runt i sjukhusskjortan med ctgapparaten runt halsen... men nån timme senare började de kännas lite så då tog dom fram lustgasen åt mig, och den blev min bästa vän genom resten av den dagen! släppten den inte förutom när jag var tvungen att gå på toaletten.. Krille min älskling vek inte många minuter från min sida där jag låg och gjorde grimaser och skrattade åt hur jag kramhöll i tuben, hehe.. lustigt är de så här efteråt!
Vid halv tre tiden bad jag om ryggmärgsbedöning för då gjorde de ont och hade bara öppnat mig 3-4 cm och hade då evigheter kvar så då ville jag ha all bedövning jag kunde få!  vid tre kom narkosläkaren men de var jag så borta på lustgasen att jag bara såg deras läppar röra sig men jag hörde inte vad dom sa..
Och mitt upp i allting så tog dom en massa prover i huvudet på bebisen, ingen skön upplevelse att folk ska pilla på en när man har värkar varannan var tredje minut.. och de gjorde dom en gång i halvtimmen resten av dagen för dom ville se att lillen fick syre som han skulle.. krille fick hålla mig i handen varje gång så jag hade nånting att kramphålla i medans dom donade och så fick han hålla tuben av ansiktet på mig så jag fick min gas..  så här håll vi på resten av dagen, klockan gick och jag öppnade mig sakta men säkert.. vid halv sex eller sex tiden började dom ta proverna lite oftare och strax före sju kom dom fram till att dom inte ville utmana ödet nå mer så dom ville göra kejsarsnitt! och då var jag öppen 8 cm så hade ju inte så långt kvar.. även om jag hade suttit och pratat med krille om kejsarsnitt om de inte skyndade på så var de ingenting jag egentligen ville ha..
Nu känns de som jag missade en stor upplevelse som jag hade vela haft efter dom där 7 timmar med värkar.. men huvudsaken är att våran älskade son kom ut alldeles perfekt! tio fingrar, tio tår och var hur fin som helst! Världen kalufs också :-)  Oliver är mitt allt! Han och krille betyder mest av allt i hela världen för mig..

Att vara mamma är nånting helt otroligt, iblande tror jag att de inte är min bebis.. men de är de :-) 

tänkte att jag skulle skriva om dagen när våran älskade lilla oliver kom men jag känner att jag inte orkar just nu... haft besök hela dan så känner mig lite trött så ska lägga mig ner och vila ögonen ett tag medans gulliplutten sover..

Och hans namn blev OLIVER :-)

Våran son är nu äntligen här, världens sötaste! 12/2 kl 19:23 tittade han ut i världen..
4082 gram och 52 cm.. en lite knubbis men hur söt som helst ;-)

Nej, ingen bebis än! Just nu är det de enda jag väntar på och allt annat ligger på hyllan!
Jag ids inte göra nånting just nu..
Blää va less jag är!
Irriterad som aldrig förr så jag håller mig ifrån folk för annars kan de gå på tok känner jag..

Och alla, jag meddelar när nånting händer!